Julen firades igen

De tvåbenta firade sin jul igen. Vårt liv fortsatte som vanligt, kanske fanns det ovanligt mycket mat på fågelbrädena, så vi hade mycket att äta.

Det råder yttrandefrihet i vårt samhälle

Ekorrådet sammanträder vid behov. Sådana situationer som kräver att vi sammanträder är om det finns svårigheter att hitta mat eller om de tvåbenta har förorsakat oss svårigheter.

Om det inte finns speciella ärenden sammanträder vi minst en gång per säsong. Det är alltid drottningen som öppnar sammanträdet, sedan väljs mötets ordförande.

Inom ekorrvärlden råder fullständig demokrati alla har yttrandefrihet och vi respektar och välkomnar olika åsikter. Det är mycket viktigt för att säkra att samhället förnyar sig och är idérikt, vilket är en förutsättning för att vi skall klara oss.


Ett lugnt tal på ekorrådet uppskattas av alla, bilden är från vårt möte alldeles nyss.

Ibland finns det ganska speciella idér förstås och det kan bli vilda diskussioner med många som diskuterar i mun på varandra.

Men aldrig har vi upplevt att de olika åsikterna skulle ha fört med sig till personliga strider. Ingen har någonsin lämnats utanför gemenskapen på grund av sina åsikter. Vi har hört att sådant kan förekomma inom andra djurarter och det är ju beklagligt. Deras kulturella nivå måste vara mycket lägre än vår.

Om kläder och mode

För oss är klädseln mycket viktig då vi lever utomhus en stor del av vårt liv. Vi byter kläder 2 gånger om året.
Under den ljusa tiden har vi rödbruna kläder och under den mörka tiden har vi gråa kläder.


ett klädbyte då ljusa tiden kommer

Kläderna bör putsas alla dagar för att vara i gott skick. Att som de tvåbenta bara ibland putsa sina överkläder går inte alls. Speciellt klädseln under den mörka tiden, vintern som de tvåbenta säger, måste hållas i mycket gott skick för att vara varm och skydda mot fukt.

Om tid och årstider

De tvåbenta har tid. Varje stund vi lever kan definieras med hjälp av en sifferkod. De använder klockor och kalendrar som hjälpmedel för att kunna följa med tiden.

Det har ändrats en del. Nuförtiden verkar allt så extremt i de tvåbentas liv. De verkar inte hinna med själva numera på grund av allt som de måste göra.

De som har mest bråttom bygger upp hela sitt liv i tidtabeller. Allt som de gör får bestämda datum och klockslag.

Vi har som tur mycket högre levnadsstandard och vi följer vår inbyggda känsla för när vi skall göra olika saker.

Den här tiden på året då det blir mörkare för varje dag, betyder för oss att vi sover mer. Men samtidigt måste vi fortsätta samla in mat för kommande kalla perioder. Det här vet ju våra ungdomar inte ännu.



Men vi som är äldre lär dem ju hur de skall gå till väga. En del av de unga är väl lite rädda för den kommande kölden och de problem som den medför.
Vi brukar bara berätta hur det senare blir varmt och ljust igen på nytt. Långa dagar som man hinner göra annat än äta.
De tvåbenta talar om årstider också, även de tar de lugnare under den ljusa och varma perioden.

På tal om levnadsstandard, många av de tvåbenta som är slavar under tiden tror de har högre levnadsstandard än de andra.

Det lär finnas tvåbenta i andra delar av världen som lever som vi, om det nu stämmer, och våra tvåbenta anser dem på något sätt underutvecklade! Låter ju helt oförståeligt och lite arrogant också.

Vi leker och tävlar

Vi har mycket roligt när vi springer efter varandra uppför granstammarna och sedan ner igen.



När vi äter är det däremot mer allvar. Ibland äter vi snällt bredvid varnadra.





Ja och ibland så är den andra för nära.

Den besvärliga katten

Vårt förhållande till andra djur är i allmänhet gott. Huskatten som bor hos de tvåbenta är däremot ett problem.



Det var så jag miste min svans. Och en annan gång höll jag på att mista livet helt och hållet. Men jag hade tur för när jag skrek tillräckligt högt så rusade en tvåbent ut efter katten som efter en jakt på kanske 30 meter släppte mig till marken.
Efter det så litade jag alltid på min tvåbenta vän.

Om pengar och arbete

Våra tvåbenta grannar (människorna) har något som de kallar pengar. Vi har inte sådant men jag har hört av våra förfäder att vi skulle tidigare ha varit pengar själv. Det här är ett tecken på att vi är mycket speciella och värdefulla.

I alla fall så verkar det som de tvåbenta skulle vara helt förblindade av pengarna. Nästan hela deras liv går ut på att få mera och de gör inte dem lyckliga. De som inte har pengar blir ännu olyckligare av det igen.



Pengarna får de av att arbeta säger de. De offrar alltså sin tid med att göra tjänster hos någon annan tvåbent. För tiden eller för det de gör får de sedan pengar. Med pengarna kommer de sedan och bygger sina stora bon.

När de arbetar blir de ofta olyckliga. De klagar då ofta på att de hamnat i ekorrhjulet. Därifrån är det svårt att komma. Som tur har vi varken pengar arbete eller ekorrhjul.

Matsedeln

Granfrön är vår största delikatess.



De tvåbenta ger oss ofta solrosfrön och jordnötter.



På senare tid har vi fått skalade solrosfrön gissa om vi gillar.



Ibland har vi överflöd på föda och ibland får vi söka mycket.

På vintern får vi vatten genom att äta snö.



På våren är björksaften god.

Vi lär oss mer

Vi har nu förstått att vi måste lära oss mer om världen. Vi har börjat lyssna på vad de tvåbenta lär ut åt sina barn.

Genom internet har vi fått reda på att det längre bort i världen till och med ordnas universitets utbildning för oss! Vid Umeå universitet ( kolla länken) inom medicin, så nyttigt för oss. Hoppas vi kan få kontakt med dem. Vi har ibland problem med hälsan.



Och vi är mycket nyfikna av naturen. Så vi är säkert duktiga studenter.

Vårt förhållande till de tvåbenta

Som ni redan förstått så är förhållandet till de tvåbenta inte alltid så lätt.

Av våra förfäder har vi förstått att de tidigare tillfångatog oss med käppar som sprutade eld. Om sådant har vi inte hört mer.

Så vi måste ofta gömma oss.



Men numera fäller de våra träd. De bygger sedan sina stora bon där. Områden där vi kan bo blir färre. Jag undrar om de har allt under kontroll själva? Det verkar som de kommer att få svårigheter själv.

Vi vårdar vår omgivning

Vi vårdar vår omgivning. Vi är bekymrade över hur våra tvåbenta grannar (människorna alltså) förstör våra områden.



De fäller våra träd där våra bon finns. Speciellt verkar de fälla våra granar. Hur skall vi klara oss utan granfrön?



Vi har någon gång försökt sätta ut vakter i träden men det hjälper inte alls. Vi hoppas därför att om någon läser det som vi skriver så skall det leda till förbättringar.

Drottningen

Vår drottning är den som har mest att säga till om. Hon är mycket framstående på alla sätt. Skarp intelligens förenat med otrolig fysisk styrka.



Det var också hon som gjorde beslutet att vi skulle göra anteckningar till de efterkommande. Det var jag som fick uppgiften som ni redan vet. Mitt förhållande till drottningen var också mycket hjärtligt.



Vi har en sådan sed att drottningen alltid får äta först. Den är absolut och ingen bryter mot den. Många gånger inbjöd hon mig att äta tillsammans med sig. Jag kände mig mycket hedrad.

Lite om mig själv

Jag tror att de tyckte synd om mig för att jag inte har svans. Jag är litet invalid men mest till utseendet för inte har svansen eller avsaknaden av den betytt så mycket svårigheter för mig.

Visserligen har det varit litet svårare att balansera för mig när jag springer...




Inte vill jag att någon tycker synd om mig heller fastän det många gånger hjälpt mig något.

Det var som ni förstår en människa som tog den här bilden. Vi hade så roligt! Det var en vacker dag och jag var så lycklig att bli fotograferad som ni kan se!

Jag skall också senare berätta hur det gich till när jag förlorade min svans.

Vi behöver också en blogg

Vi har så mycket att berätta. Därför beslöt vi att börja blogga. Vi gör det visserligen i samarbete med en tvåbent, men jag har förstått att det är något alldeles unikt.

Mina släktingar har bott här i många generationer i tusentals år.

På senare år - under min tid och mina barns och barnbarns tid - har livet förändrats ganska mycket.

Jag fick hedersuppgiften att börja berätta vår historia, det berodde säkert på att mitt samarbete med de tvåbenta var av så speciell natur.

På senare år var förhållandet till dem hjärtligt (själv kallar de sig människor fastän vi alltid kallade dem tvåbenta).

Genast när jag såg en tvåbent skyndade jag mig fram för att hälsa och jag tror de tyckte mycket om mig också för de hämtade alltid påsen med solrosfrön eller jordnötter. Det kändes så bra!

För om hemligheten skall fram så de tvåbenta kan inte skilja oss åt. Jag ler åt detta men inte är det så farligt. Mig kände de igen och därför fick jag ett så gott förhållande.

Och därför är det just jag som fick börja samarbetet med de tvåbenta för att skriva bloggen.

(Bilderna i den här bloggen har vi ägenderätt till så du får inte använda dem utan lov)
(We have the copyright, please ask if you want to use the pictures!)