Vi leker och tävlar

Vi har mycket roligt när vi springer efter varandra uppför granstammarna och sedan ner igen.



När vi äter är det däremot mer allvar. Ibland äter vi snällt bredvid varnadra.





Ja och ibland så är den andra för nära.

Den besvärliga katten

Vårt förhållande till andra djur är i allmänhet gott. Huskatten som bor hos de tvåbenta är däremot ett problem.



Det var så jag miste min svans. Och en annan gång höll jag på att mista livet helt och hållet. Men jag hade tur för när jag skrek tillräckligt högt så rusade en tvåbent ut efter katten som efter en jakt på kanske 30 meter släppte mig till marken.
Efter det så litade jag alltid på min tvåbenta vän.

Om pengar och arbete

Våra tvåbenta grannar (människorna) har något som de kallar pengar. Vi har inte sådant men jag har hört av våra förfäder att vi skulle tidigare ha varit pengar själv. Det här är ett tecken på att vi är mycket speciella och värdefulla.

I alla fall så verkar det som de tvåbenta skulle vara helt förblindade av pengarna. Nästan hela deras liv går ut på att få mera och de gör inte dem lyckliga. De som inte har pengar blir ännu olyckligare av det igen.



Pengarna får de av att arbeta säger de. De offrar alltså sin tid med att göra tjänster hos någon annan tvåbent. För tiden eller för det de gör får de sedan pengar. Med pengarna kommer de sedan och bygger sina stora bon.

När de arbetar blir de ofta olyckliga. De klagar då ofta på att de hamnat i ekorrhjulet. Därifrån är det svårt att komma. Som tur har vi varken pengar arbete eller ekorrhjul.

Matsedeln

Granfrön är vår största delikatess.



De tvåbenta ger oss ofta solrosfrön och jordnötter.



På senare tid har vi fått skalade solrosfrön gissa om vi gillar.



Ibland har vi överflöd på föda och ibland får vi söka mycket.

På vintern får vi vatten genom att äta snö.



På våren är björksaften god.

Vi lär oss mer

Vi har nu förstått att vi måste lära oss mer om världen. Vi har börjat lyssna på vad de tvåbenta lär ut åt sina barn.

Genom internet har vi fått reda på att det längre bort i världen till och med ordnas universitets utbildning för oss! Vid Umeå universitet ( kolla länken) inom medicin, så nyttigt för oss. Hoppas vi kan få kontakt med dem. Vi har ibland problem med hälsan.



Och vi är mycket nyfikna av naturen. Så vi är säkert duktiga studenter.

Vårt förhållande till de tvåbenta

Som ni redan förstått så är förhållandet till de tvåbenta inte alltid så lätt.

Av våra förfäder har vi förstått att de tidigare tillfångatog oss med käppar som sprutade eld. Om sådant har vi inte hört mer.

Så vi måste ofta gömma oss.



Men numera fäller de våra träd. De bygger sedan sina stora bon där. Områden där vi kan bo blir färre. Jag undrar om de har allt under kontroll själva? Det verkar som de kommer att få svårigheter själv.

Vi vårdar vår omgivning

Vi vårdar vår omgivning. Vi är bekymrade över hur våra tvåbenta grannar (människorna alltså) förstör våra områden.



De fäller våra träd där våra bon finns. Speciellt verkar de fälla våra granar. Hur skall vi klara oss utan granfrön?



Vi har någon gång försökt sätta ut vakter i träden men det hjälper inte alls. Vi hoppas därför att om någon läser det som vi skriver så skall det leda till förbättringar.

Drottningen

Vår drottning är den som har mest att säga till om. Hon är mycket framstående på alla sätt. Skarp intelligens förenat med otrolig fysisk styrka.



Det var också hon som gjorde beslutet att vi skulle göra anteckningar till de efterkommande. Det var jag som fick uppgiften som ni redan vet. Mitt förhållande till drottningen var också mycket hjärtligt.



Vi har en sådan sed att drottningen alltid får äta först. Den är absolut och ingen bryter mot den. Många gånger inbjöd hon mig att äta tillsammans med sig. Jag kände mig mycket hedrad.