Lite om mig själv

Jag tror att de tyckte synd om mig för att jag inte har svans. Jag är litet invalid men mest till utseendet för inte har svansen eller avsaknaden av den betytt så mycket svårigheter för mig.

Visserligen har det varit litet svårare att balansera för mig när jag springer...




Inte vill jag att någon tycker synd om mig heller fastän det många gånger hjälpt mig något.

Det var som ni förstår en människa som tog den här bilden. Vi hade så roligt! Det var en vacker dag och jag var så lycklig att bli fotograferad som ni kan se!

Jag skall också senare berätta hur det gich till när jag förlorade min svans.

Vi behöver också en blogg

Vi har så mycket att berätta. Därför beslöt vi att börja blogga. Vi gör det visserligen i samarbete med en tvåbent, men jag har förstått att det är något alldeles unikt.

Mina släktingar har bott här i många generationer i tusentals år.

På senare år - under min tid och mina barns och barnbarns tid - har livet förändrats ganska mycket.

Jag fick hedersuppgiften att börja berätta vår historia, det berodde säkert på att mitt samarbete med de tvåbenta var av så speciell natur.

På senare år var förhållandet till dem hjärtligt (själv kallar de sig människor fastän vi alltid kallade dem tvåbenta).

Genast när jag såg en tvåbent skyndade jag mig fram för att hälsa och jag tror de tyckte mycket om mig också för de hämtade alltid påsen med solrosfrön eller jordnötter. Det kändes så bra!

För om hemligheten skall fram så de tvåbenta kan inte skilja oss åt. Jag ler åt detta men inte är det så farligt. Mig kände de igen och därför fick jag ett så gott förhållande.

Och därför är det just jag som fick börja samarbetet med de tvåbenta för att skriva bloggen.

(Bilderna i den här bloggen har vi ägenderätt till så du får inte använda dem utan lov)
(We have the copyright, please ask if you want to use the pictures!)